Efter guldet: 13 frågor till Finn Fries

Han fick vänta 38 år och 25 försök.

Nu har Finn Fries, 51, sitt SM-guld.

Här berättar han om hur han tränat, om känslorna efter segern – och om gyttjebrottningen som krävdes för att nå finalen.

När Lasse Henriksson tog guldet 2015 blev han tidernas äldsta mästare och få trodde att rekordet någonsin skulle slås.

Finn Fries ville annorlunda. Sju år senare, i en kombinerad skolaula och gymnastiksal i Örebros sydvästra utkant, vann han en dramatisk SM-final över sju matcher mot Henriksson den yngre.

Nu, en dryg månad efteråt, blickar Finn tillbaka på den historiska segern. Intervjun inleds med frågan om segerns sötma dröjt sig kvar. Svaret har en dragning åt det bitterljuva:

– Det är väl mer en känsla av att det var på tiden. Varför har jag inte gjort det här tidigare? Både före och efter segern har jag fått frågor som “Va! Har du inte vunnit förr?”. Jag har ju varit bäste svensk på VM, EM, Masters och till och med på SM, men det är ju riktiga titlar som räknas.

Du gjorde ditt första SM för 38 år sedan och tog första medaljen redan 1986. Hur är det möjligt att vara så bra så länge?

– Jo, jag minns mitt första SM när jag som 12-åring kom före LES i min semigrupp, men jag har ju inte varit bra så länge. Titta på videon från finalen 1986, det är bordshockey på amatörnivå och själv gjorde jag mest loppor. Jag har ju inte spelat lika mycket hela tiden heller. Vissa år har varit mindre intensiva och i perioder har jag inte spelat alls. Det har gjort att jag fortfarande tycker att det är kul att spela. Att jag aldrig riktigt har satsat så hårt har å andra sidan gjort att jag visserligen har varit bra länge men inte riktigt varit i den där formen som krävs för att sätta pricken över i:et.

Före Örebro 2022 hade du två silver och nio brons i SM. Trodde du på guld inför tävlingen?

– Jag har trott på en möjlighet att vinna varje gång jag varit med sedan mitten av 90-talet. Just i år hade jag egentligen ingen aning om var jag stod då jag inte hade spelat på nästan fyra år. Göran Lönnqvist trodde dock stenhårt på mig som favorit redan i mars, så han får väl bli min guru nu.

Finn i sin tredje SM-final

Lasse Henriksson vann sitt senaste SM-guld som 50-åring. Nu slog du det rekordet med ett år. Var går gränsen?

– Bordshockey kräver ingen extrem fysik, så man kan mötas över generationsgränserna. Både 12- och 50-åringar kan vara i världstoppen. Själv föredrar jag att fokusera på ett annat rekord som jag tror att jag slog när jag spelade 42 raka matcher i SM utan förlust. En match mer än Oscar hade i SM 2019.

Mig i kvarten, Björn Svedman i semi, Oscar Henriksson i finalen. Ingen kan anklaga dig för att ha fått en lätt lottning. Vilka var nycklarna för att vinna?

– Just den svåra lottningen, skulle jag säga. Den gjorde att jag trots en överlägsen vinst i finalgruppen inte kände någon press att gå långt utan verkligen kunde fokusera på en match i taget. Både semin och finalen kunde i ärlighetens namn ha slutat hur som helst. Matchen mot Björn var en 35 minuter lång gyttjebrottning där jag till slut kunde trycka ner hans huvud under ytan. Jag är tacksam för att ingen filmade det mötet. Det var väl min tur att vinna, helt enkelt, och jag tycker nog att jag har jobbat ihop till en vinst under mina 25 SM.

Finn efter att han slagit ut Hans i kvartsfinal

Hur och hur mycket hade du övat inför SM?

– En träning med familjen Lönnqvist i Ängelholm, en med bara Hugo och en Tornaliga veckan innan. Jag har för första gången sedan före pandemin också haft ett spel framme hemma. Fast jag tränar Spjass men gör Hjerpe på tävlingar, så vad nytta det gör vet jag inte. Jag får tacka Hugo för vinsten. Träningen med honom gjorde nog på kort sikt mer nytta för mig än för Hugo.

Är kvalitet eller kvantitet avgörande när du tränar på egen hand?

– Kvalitet, tror jag. Jag har alltid fäst backar och målvakt så att jag måste få perfekta träffar för att pucken ska gå in. Vill man gå långt i turneringar så måste man kunna göra mål även mot spelare som står rätt i försvaret.

Extra vältajmat backförsvar, höjd procent på kort centrifug och modifierad ansats på centerfinterna. Det noterade jag som en röd tråd genom ditt SM-playoff. Var det något du hade tränat in eller en stundens ingivelse?

– Jag har alltid löst situationer efterhand och erfarenhet gör det lättare att hitta nya lösningar när man känner sig låst.

”Han spelar som ingen annan och ser saker ingen annan ser”, skrev Petter Bengtsson på Facebook efter ditt guld. Hur hittade du din särart som bordshockeyspelare?

– Jag har ju spelat på många olika spel genom åren och aldrig varit låst vid att det ska se ut på ett visst sätt. Den enda förebild jag haft var Thomas Petersson i mitten på 80-talet, vilket kan ses på att jag underligt nog är den ende som fortfarande gör Hjerpe. Annars har jag alltid velat räkna ut själv hur jag ska göra. Det spel jag har i dag växte huvudsakligen fram under de intensiva träningar som du och jag hade i början och mitten på 90-talet.

Vi saknade dig i truppen på EM i Slovenien. Hur ser din satsning ut framåt? Siktar du på VM 2023?

– Jag gör väl som vanligt och spelar lokalliga, Öresund Cup och SM. Om andan faller på så kanske jag tar någon extra turnering och följer med på något mästerskap framöver.

Vilka råd kan du ge till den yngre generation svenska spelare som bankar på porten?

– Jag hoppas att få spela mycket mot Hugo Lönnqvist och Olof Blume i Tornaligan kommande säsong. Jag gillar Olofs spelsätt. Han är fantasifull och utnyttjar lägen som dyker upp. Blir han bara lite vassare på centerfinter så kan han gå hela vägen. För Hugo är det lite tvärtom. Spjassen har han redan, men om han breddar sig så kan han undvika risken att bli låst i sjuor.

Vem är den bästa bordshockeyspelare du mött och varför?

– Jag förlorade mot Jacob Lindahl i SM fyra år i rad 1994-1997 under den period när jag själv tycker att jag var som bäst. Jacob skulle kanske få det tufft mot dagens Spjass-maskiner, men det är fortfarande ingen som har lyckats kopiera hans centrifuger i första krysset. Av dagens spelare är jag mest imponerad av Edgars Caics, som har en bredare repertoar än de flesta, men jag har dock inte mött honom så ofta.

Till sist: Vem vinner SM 2023?

– Det enkla svaret är Oscar. Han är vältränad och håller stabilt en hög nivå i sitt spel. Han har dock inte slagit mig i en sjua än, så vi får väl se.