En erfarenhet Rigare

När Riga Cup avgjordes förra säsongen var det endast två svenskar på plats (Markus Nilsson och Fredric Axelsson). Denna gången tog sig hela åtta svenskar till den lettiska huvudstaden i vad som kom att bli en av de största bordshockeytävlingarna någonsin med sina 232 spelare.

Av dessa 232 spelare var dessutom dryga 100 av dessa lettiska juniorer. Lettland har lyckats bygga ett intresse för bordshockey hos ungdomar vi svenskar dessvärre inte ens är i närheten av och här kan vi lära oss mycket.

Efter några försenade flyg, skakiga landningar och försvunna hotellrum vaknade vi upp till Riga Cup 2015 med steppdans och en pampig nationalsång. Kvalgrupperna var indelade på 10 grupper och dessa såg samtliga svenskar vidare utom Michael Myrén. Efter lunch följde två stora semigrupper och här verkade det som att fredagens besvärligheter tog ut sin rätt för vissa när Martin Lundén aldrig riktigt hotade om att gå vidare, Markus Nilsson gick vidare som sista man tack vare en 4-manna inbördes och Fadde Hansson* fick se sig avhängd tidigare än vad han kanske velat själv. Qalle Bindekrans, Oscar Henriksson och Fredric Axelsson gick dock som tåget och även Martin Arenlind övertygade. Krafterna återsamlades på en italiensk restaurang i hjärtat av Riga där hela den svenska truppen slöt upp. Makkan försökte anamma Pelkonens vishetsord ”ibland när jag spelar dåligt på lördagen under en 2-dagars, så spelar jag riktigt bra på söndagen” och mycket riktigt var söndagen en helt ny dag då den verkliga eliten trädde in i tävlingen.

Söndag och två finalgrupper på 24 personer vardera. Oscar Henriksson stod ensam i en av finalgrupp 2 samtidigt som resterande svenskar såg sig själva i finalgrupp 1. Grupperna var seedade efter WR-seedning så tidigare resultat under lördagen hade man inget för. Axelsson och Bindekrans inledde bäst samtidigt som Oscar och Makkan slet lite mer än vad de blivit vana att behöva göra. Arenlind gick in i en osynlig vägg och hade det tungt tidigt. Arenlind ryckte till slut upp sig något men lyckades inte få till sitt spel alls och slutade sist i sin finalgrupp. Bindekrans såg länge ut att endast kunna besegras av världsettan Borisov men även Bindekrans började tappa sitt spel framåt slutet av finalgruppen men lyckades ändå behålla sin plats inom topp-4. Axelsson började även han tappa mot slutet och föll till sist utanför slutspelsträdet. Makkan som lyckades bra mot de toppseedade men hade det svårare mot spelare han ska vinna mot lyckades till slut ta en 9:e plats i sin finalgrupp. Oscar, som verkade ha svårt att hitta sitt sedvanliga dominanta spel tangerade Makkan och slutade även han 9:a i den andra finalgruppen.

Satt för slutspelet så hade vi alltså tre svenskar vidare. Qalle Bindekrans som stod över den första rundan, Markus Nilsson som ställdes mot Sandis Kristaps Lagzdiņš och Oscar Henriksson som ställdes mot Artjoms Zaharovs. Både Makkan och Oscar övertygade stort och vann sina respektive serier med klara 4-1. Nästa runda så kom det dock att bli lite jobbigare. Makkan lottades mot världsettan Maxim Borisov, Oscar hade världstvåan Edgars Caics samtidigt som Qalle fick den luriga Jevgēnijs Zaharovs. Makkan hade inte allt för mycket att sätta emot Borisov, som han visserligen besegrade i finalgruppen, men lyckades i alla fall knipa en match. Qalle fick se sig utmanövrerad och tappade med tydliga 0-4. Desto intressantare var serien mellan Oscar och Caics och det var längesedan en svensk pressade världseliten lika hårt som Oscar lyckades göra. Oscar gick upp till 3-1 i matcher och Caics var märkbart skakad men sen vaknade jätten och kunde gå om. Både match 6 och 7 gick till sudden death och Oscar hade några fina möjligheter att döda matchen men pucken ville inte riktigt stanna i målet och Oscar förlorade serien med 3-4.

Med alla svenskar ute blev resten av slutspelsserien en uppvisning av firma Caics/Borisov som båda enkelt tog sig vidare till finalen. Finalserien bjöd på rejäl gladhockey eller vad sägs om dessa siffror: 6-5s, 6-9, 6-1, 9-3, 2-5, 4-2 som till slut gav en väldigt glad ryss (Borisov) och en väldigt bitter lett (Caics) som ännu inte lyckas reda ut hur han ska vinna över Borisov.

Kvällen avslutades i gamla staden där svenskar, letter och en viss britt samlats och det vart en mycket lyckad avslutning på en mycket lyckad tävling där alla svenskar, oavsett slutplacering definitivt vart en erfarenhet Rigare.