EM 2016: Svenska laget utanför pallen i lagtävlingen

Kollaps i sista ronden i semifinalen mot Lettland gjorde att förra årets bragdartade VM-silver inte kunde upprepas. Det blev förlust även i bronsmatchen mot Finland. Ryssland vann finalen mot Lettland.

En av de internationella mästerskapens höjdpunkter är utan tvekan lagtävlingen i den öppna klassen. Det finns ingen annan tävling där det tjossas och skriks lika mycket, både bland de som spelar och de som står runt omkring och tittar på. Vikten av det man på fotbollstermer kallar “den tolfte spelaren” ska inte underskattas, och kan ofta vara det som fäller avgörande i jämna matcher.

I vanlig ordning hamnade vi i samma kvalgrupp som Ryssland. Det har blivit så många år i rad, och det är lite tråkigt, men så som seedningssystemet ser ut är det inte så mycket att göra åt. Men innan den avslutande gruppspelsmatchen mot ryssarna skulle Estland, Litauen och Ukraina besegrades. Mot de på papperet lite sämre lagen såg vi i vanlig ordning till att spela med alla spelare i laget, för att sedan toppa till de viktiga matcherna.

Fullt fokus krävs när man möter Ukraina. Foto: Andrei Kniaziuk

I matchen mot Ukraina var det dock förstauppställningen som gällde. Som tidigare nämnts är Ukraina ett land på stark framåtmarch i bordshockeyvärlden. De kryllar av unga juniorer där som börjar bli riktigt vassa (se andra artiklar från detta EM), och “lill-Yevhen” (Yevhen Levdansky) är snart den äldste spelaren i laget. Väl förvarnade om att det här inte skulle bli någon lätt match gick vi in med rätt inställning och tog snabbt kommandot. Det blev till sist en stor seger, 13-5. Samma Ukrainska lag var sedan i kvartsfinal ytterst nära att slå ut Finland men tappade en klar ledning i den sista rundan. Pressen blev då för hård för det unga ukrainska laget, men redan nästa år skulle de kunna gå riktigt långt.

I gruppfinalen mot Ryssland fick vi en bra start och ledde i två rundor innan det ryska maskineriet kom igång. Det blev förlust 12-8, men vi kände att vi gjort en bra match och skulle kunna ta dem i en final. Nu väntade först Tjeckien i kvartsfinal och sedan Lettland i semifinal. En favorit i repris från förra året?

Tjeckien hade i år ett ovanligt svag trupp, och flera av de bästa tjeckiska spelarna var inte med i EM. Nästa år går VM i Tjeckien, och då kan vi nog räkna med ett betydligt starkare tjeckiskt lag. Matchen blev aldrig spännande och segersiffrorna skrevs så småningom till 15-4.

Svängig semifinal mot Lettland

I VM i St Petersburg förra året besegrade vi Lettland i semifinalen efter en bragdartad match. I år saknade Lettland Atis Silis och matchen kändes helt öppen på förhand. Vi startade med Oscar Henriksson, Hans Österman, Carl Bindekrans, Markus Nilsson och Joakim Lundin. Det började dock illa och efter två rundor låg vi under med 2-5. Oscar och Carl spelade bra, medan det gick trögare för de övriga. Jocke valde att byta ut sig själv och in kom istället Finn Fries. Det blev början på en vändning. Vi vann de nästa två rundorna och ledde inför sista omgången med 9-8. Hans berättar:

– Jag trodde inte det var sant när vi plötsligt ledde inför sista rundan och var helt fokuserad på att få bort allt spelförgörande adrenalin och och kriga ner Matiss Saulitis i sista matchen. Men det blev så fel allting. Försvaret rämnade mot hans vänsterytter och det stod 0-3 efter någon minut. Samtidigt hörde man de lettiska glädjetjuten från spelen bredvid. Det är tufft att vända då. Särskilt som jag från börjat kommit helt fel in i lagmatchen efter 2-9 mot Caics i första rundan.

– Jag tror tyvärr att vi var för trötta och att letterna paradoxalt nog tjänade på att Silis inte var med. De hade stark lagkänsla och inte minst Smagars jublade på ett sätt som han aldrig gjort tidigare och som spred energi i deras lag. Letterna var tyvärr hetare och säkert också väldigt revanschsugna efter VM 2015.

Knäckta svenskar kunde inte ladda om till bronsmatchen

Kalle och Makkan vilar mellan lagmatcherna

Det var ett gäng otroligt besvikna svenskar som nu försökte ladda om till en bronsmatch mot Finland, ett lag som vi haft väldigt svårt mot de senaste åren. Vi brukar ofta möta dem i just en bronsmatch, och de brukar alltid vara mer taggade än oss. Så var tyvärr fallet även i år.

– Det är oerhört svårt att ställa om till bronsmatch, särskilt i lagtävlingar, säger Hans. Jag hade också på känn att Lettland var vår chans snarare än Finland. Knäckt var jag absolut, men jag kände också ansvaret att faktiskt spela och försöka höja mig. Tyvärr gick det inte, vi var närmast chanslösa i bronsmatchen.

Det blev till slut 14-8 till Finland. De flesta svenskar försvann snabbt från lokalen för att försöka ladda inför morgondagens finalgrupp; endast ett fåtal stannade kvar och såg Ryssland vinna finalen ganska enkelt mot Lettland med 12-7.

Längst kvar av alla satt Hans Österman med huvudet mellan knäna:

– Jag var väldigt arg och besviken på mig själv. Jag gick minus två både mot Lettland och Finland och det är helt enkelt inte bra nog. Jag kräver mer av mig själv och försatte därmed mina lagkamrater i en svår sits. Att svika sitt lag är det värsta jag vet. Särskilt bittert måste det kännas för Oscar som vann det mesta både i semin och bronsmatchen.

Hur lyckades du ladda om inför söndagens spel?

– Två bärs och god pasta gjorde åtminstone att jag somnade före två och det är tidigt i min nattarbetande värld. Men det var tungt att gå upp och ladda för en lång finalgrupp, det medger jag. Under några svarta ögonblick på lördagskvällen övervägde jag att hoppa av den individuella tävlingen, men det hade inte varit rätt, särskilt inte mot de spelsugna svenskar som inte kvalade in och som hade gjort allt för att få vara i mina skor.

Ett beslut han inte skulle få ångra…

[Resultat]