Umeå HSS värvar föredetting

Det har bara varit en tidsfråga sedan 1997, året då den svårt krullhårige pojken började tävla i bordshockey, men nu är det klart – Avestasonen Marcus Andersson kommer från och med nu och i all framtid att representera Umeå HSS. Det har egentligen inte varit frågan om några förhandlingar mellan den anrika Norrlandsklubben och hans tidigare klubb Atletico Göteborg, utan man kan mer säga att Sveriges mesta klubb har annekterat den svenska mästaren från 2013.

Din karriär har varit på väg utför sedan SM-guldet. Vad tror du det beror på och vad tror du den här övergången kan innebära för dig?

– Jag blev less på att vinna. Säsongen 2012-13 var jag i finaler i allt jag spelade, vann SM och det blev slentrian med bordshockeyn. Ett tag försökte jag till och med att medvetet förlora matcher men satte surträffar och vann ändå. Jag behövde nya utmaningar. Under en period tog jag privatlektioner i banjo av en lite annorlunda individ som bodde ute i skogen och sedan gick jag över till kvällskurser i estetisk dans, vilket innebar att jag tillslut dansade vilse i livet. Jag började fundera på om jag var på väg att bli en komplett nörd som Jimmy Mårdell. Jag tappade helt enkelt bort mig själv fullständigt, och klippte till och med av mig håret för att få en nytändning. Tidigare hade jag vackra drömmar om nätterna där jag själv simultanspelade alla fem matcher mot Ryssland i finalen av lag-VM-finalen och smällde in spjassar och smekte in perfekta maltsev och defilerade guldet till Sverige. De sista säsongerna har jag mer haft en återkommande mardröm där jag måste koppa spel och göra ett spelschema samtidigt som jag spelar en avgörande match i Nowhere Open där jag blir krossad av en tokskrattande Bjarne Axelsson där han efter varje mål förklarar hur han gjorde målen. Det har varit ett par tunga år och jag har funderat på att lägga av.

– Jag har i själ och hjärta alltid varit norrlänning så att få äran att spela för Umeå HSS känns som att komma hem. Jag har tröttnat på det ständiga och billiga fnaskandet mellan olika värvarklubbar och när ett erbjudande kom om att spela för Umeå så behövde jag inte fundera länge. Här kommer jag att bli kvar. Det här är inte en klubb som vem som helst får äran att spela för. Tänk bara att en sådan spelare som Jocke Gåfvels spelar här, mannen som krossade Spjass Invaders Fredrik Axelsson i den avgörande omgången i kvartsfinalen och förde Umeå till medalj på senaste lag-SM.

Vilken är din största dröm just nu?

– Att få låna Östlunds gamla urtvättade och blekgula Umeå HSS-tröja från 90-talet och lira i den under Delsbo Open samt i ett längre perspektiv att vinna lag-SM med Umeå, gärna redan denna säsong när SM kommer hem till Dalarna. Jag tycker det är dags att plocka ner de mölliga skåningarna från tronen.

Sedan mitten av 80-talet har Umeå HSS i princip uteslutande ägnat sig åt avel av egna produkter och blängt irriterat på alla värvarklubbar som inte haft någon egen talangutveckling men de senaste säsongerna verkar det ha hänt något. Den eviga übergubben, knivsliparen och tillika klubbordföranden Lars-Erik ”LES” Svensson har tänkt om.

Hur kommer det sig att ni först värvar Jimmy Mårdell inför säsongen 2014/15 och nu även Marcus Andersson?

– Vi är bara gubbar kvar i föreningen och måste tänka nytt, säger mannen, myten, legenden som med järnhand styrt klubben i decennier. Det går inte att leva i evighet på Håkan Johanssons turhockey och Herman Steens sexiga hår. Själv har jag varit veteran sedan jag föddes men jag håller i alla fall samma höga nivå nu som 1982. Jag insåg nyss att t.o.m vår talang Peter Östlund snart är veteran och han har ju redan börjat bli en trött gubbe som hellre dricker öl och sitter i en gungstol än tränar vänsterytterinspel. Vi behöver en motiverad junior som Marcus som drar igång oss övriga stofiler och jag tror att han själv kommer att få en nytändning i Umeå precis som Jimmy fått. Jag hoppas även att det kan få Östlund mer motiverad.

Från att Umeå HSS varit en av landets tyngsta föreningar med högar av SM-guld i diverse olika individuella klasser samt även i lag har truppen sett väldigt tunn ut de senaste 5-10 åren och det har till och med varit svårt att få ihop ett full lag på lag-SM. Vad beror detta på?

– Det finns igen direkt orsak, säger LES. Men framförallt har vi väl inte, som tidigare, lyckats att få in nybörjare i lokalligan. Konstigt nog verkar det som att många av våra etablerade spelare av någon outgrundlig anledning försöker skaffa sig ett liv utanför bordshockeyn. SM-medaljörer som David Freséus, Olov Brändström och supertalangen Finn Finnstedt verkar mest söka sig till livsslentrianen med jobb eller förökning. Sedan har ju vår norrländska ärkerival Bröderna Grym stulit de i Umeå HSS förädlade spelarna Gustaf Fagerberg och Pontus Eriksson. Pontus två gånger om dessutom.  Man blir förbannad. Och den gemytlige hängselherren Eric Norén blev ju lockad i fördärvet nere i Skåne, stackarn. Att Björn Berg valde det simplare men mer glamourösa livet på beachvolleytouren kan man ju förstå. Precis som att Jacob Lindahl flydde från det komplicerade och stressiga livet med alkohol och damer i krogbranschen och emigrerade till Samoa på andra sidan jordklotet för att bli en seriös fader. Men att Anders Stark helt tappade besinningen och blev finne kommer jag aldrig att förstå. Sedan kan man ju alltid diskutera prioriteringar. De talangfulla bröderna Micke och Tommy Rönnlund lade ju av med bordshockeyn för att istället gå i pappa Assars fotspår och satsa på VM-guld i längdåkning och det vet man ju hur det gick. Men Marcus behöver bara någon som coachar honom, på och utanför rinken, så kommer snart medaljerna att trilla in igen, både för honom och för Umeå HSS.

Umeå HSS önskar Marcus Andersson varmt välkommen till den norrländska sekten och hoppas på stordåd redan i säsongspremiären i Delsbo till helgen!