Hans Österman åter på tronen i Swedish Masters
Senast en svensk vann en av de riktigt stora tävlingarna var när Hans Österman stod högst upp på pallen i Överrum efter Swedish Masters 2009. Sju år senare har det äntligen hänt igen, denna gången i Malmö.
När upplägget för Swedish Masters 2016 presenterades var det som en tvådagars turnering och med ett liknande spelsätt som såg sin första strimma av ljus under 2014. Kvalgrupper skulle bli semigrupper som på söndagen skulle bli mindre seedningsgrupper för att sen gå till ett stort slutspel. Denna gången hade man dessutom valt att slå på den stora trumman med hela 72 personer garanterade att spela minst en bäst-av-7 match under söndagen. Det lät som succé och för många så var spelupplägget minst sagt uppskattat. Det enda problemet som tävlingen drogs med att det endast var 82 personer som lyckats ta sig till Malmö, en siffra som kan tyckas vara lite väl låg för en tävling av yttersta klass. Med det sagt, så var det i mångt och mycket ändå ett väldigt starkt startfält men det som saknades var kanske framförallt nybörjare och den absoluta världseliten, även om det fanns starka namn såsom Ahti Lampi, Andrey Voskoboynikov, Kevin Eriksson, Jan Pelkonen och Oscar Henriksson bland de som ställde upp. Lördagen började med 6 kvalgrupper där topp-8 skulle gå vidare till 2 semifinalgrupper och resterande delades in på placeringsgrupper om C och D. Redan vid den första utslagningen fick vi se några riktiga skrällar i form av herr presidenten själv, Simon Thomas som fick se sitt namn hamna i D, Martin Zenisek i C samt svenske Pedersen och Wegestål som båda tog klivet till semi. Listan kan förmodligen göras lång över spelare som kände sig besvikna men så ska det ju också vara på en tävling av denna dignitet, felmarginalen är ibland mindre än vad man kanske tror. I semigrupperna visade Jocke Lundin upp en rejäl vinnarskalle när han gick obesegrad under hela eftermiddagen men i det stora hela var det Ahti Lampi, Finn Fries och Kevin Eriksson som imponerade mest i de övre regionerna. Andra som spelat bra under dagen var Fredric Axelsson som var endast en hårsmån från att sluta 4:a i sin grupp och Emil Larsson som spelat in sig till A3.
Efter att semigrupperna spelades klart var det så dags för juniortävlingen att ta vid. 
Med Pelkonen som nyss tagit klivet bort från att vara junior såg det på förhand ut som att det här skulle bli en kamp mellan Oscar Henriksson och Kevin Eriksson och så kom det också att bli när de under söndagsmorgonen stod klart att de båda skulle mötas i finalen. På vägen dit hade man slagit ut norske Amund Risa Fylling respektive Michal Koberle. Unge herr Henriksson tog genast tag i taktpinnen och släppte den aldrig och plockade därmed hem sin 3:e juniortitel i Swedish Masters på 4 försök. Siffrorna skrevs till 4-1 (5-1, 4-2, 2-5, 2-1s, 3-2s).
Efter att juniorerna spelat klart var det dags för den öppna kategorin igen och topp 48 delades upp på 6 grupper med 8 personer i varje, A1-A4 samt B1-B2 där A1 slogs om seedningsplatserna 1-8 in i slutspelet, A2 spelade om 9-16 o.s.v. Inga egentliga skrällar här, utöver att det kanske var få som hade tippat att Joakim Lundin skulle så som 1:a och Pelkonen först på en 10:e plats. Slutspelet tog vid och även här var det relativt skrällfritt till en början, åtminstone om vi räknar bort en trött Peter Östlund som fick en snabb respass ut från turneringen av den mer hungriga tjecken Filip Hamacek. När vi väl nått kvartsfinalen visade det sig att denna skulle bli någon slags av finnkamp där vi hade Sverige mot Finland i samtliga kvartar. Det var veteraner mot yngre förmågor och det var veteranerna, och Sverige som gick segrande ur denna strid. Oscar Henriksson fick se sig besegrad av Ahti Lampi. Efter att först ha gått upp till 3-0 hittade Ahti tillbaka till sitt spel och Oscar tappade allt mer av sitt eget. Den sista matchen kom att avgöras i sudden death och Ahtis glädje över att ha fullbordat vändningen gick inte att ta miste på.
En under hösten pånyttfödd Hans Österman hade åter igen lyckats ta sig till en final, denna sin första i internationella sammanhang på många år och han hade gjort det genom att på vägen dit besegra Martin Lundén (4-1), Filip Hamacek (4-1), Jan Pelkonen (4-1) och Finn Fries (4-0) och det var egentligen aldrig något snack att han hörde hemma i finalen. Ahtis väg var utöver serien mot Oscar minst lika övertygande med Marcus Andersson (4-0), Anders Ekestubbe (4-0), Oscar Henriksson (4-3), Joakim Lundin (4-0). Vi får helt enkelt säga att de t var turneringens två klart bästa spelare som stod ansikte mot ansikte när klockan började närma sig 17:30 i foajen till isstadion i Malmö.
Finalserien vart tät och svängig, även om det kunde kännas som att Hans Österman hade övertaget och kunde kontrollera spelet till större del. Det som fällde avgörandet var i vanlig ordning centerfinterna där Hans hade skruvat tillbaka klockan 10 år och prickat in storformen. Hans stod till slut som segrare efter 4-3 i matcher och siffrorna 3-1, 3-4, 5-1, 2-4, 5-0, 2-4 och slutligen 3-1 i sjunde avgörande.
Efter matchen kommenterade Hans själv sin framfart:
Det var verkligen inte igår som varken jag eller någon annan svensk lyckades vinna Swedish Masters. Sju år sedan, i en annan tid på flera sätt. Men inte desto mindre roligt. Vet inte vad som flög i mig, men med fint stöd från sidan och tro och ork inifrån går det mesta. Fick ju inte mindre tändvätska inför playoff när Peter upplyste om att min finalmotståndare igår tydligen dissat mina chanser mot någon av finnarna, med motiveringen att jag är ”för långsam”. Well, well. Spelet får tala så kan junisarna stå för snicksnacket.
I övrigt verkade besökarna vara nöjda med turneringen och ryktet går nu att Czech Open funderar på att ta efter inovationen med slutspelsslinga. Nu ser vi fram emot Umeås GP och vi får hoppas på en större uppslutning om ett år på Swedish Masters i Malmö.
Tjoss!
Länkar:
Samtliga resultat från öppna kategorin
Samtliga resultat från junior-tävlingen
Slutplaceringar och WR-uppdatering
WTHT
EM-kvalet
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.